Två veckor i exil

16/03/2012 @ 08:29

Ja, jag lever, och inte så lite heller. Förra måndagen släppte jag mina klasser, den nya lägenheten och allt annat i Sverige till förmån för det här:

Hej England, hej London och hej fyra veckors äventyr på en ö i atlanten. Nu kanske ni tror att jag bara släppte mina uppbindelser i Sverige och har dragit iväg för att götta mig, men icke, tydligen är min vistelse i England av nationens intresse. För de som inte hade koll på det så pluggar jag till lärare, engelsk- och idrottslärare närmare bestämt, och för att jag ska ges så goda förutsättningar som möjligt för att lära framtidens samhällsmedborgare att bli lite mer internationella kräver helt enkelt mitt universitet att jag läser en del av min utbildning i ett engelsktalande land. Så det var bara att packa väskorna och göra sig redo för fyra veckor av regn, dimma, båst och kyla. Förutom klagande på det högst oberäkneliga och udda vädret spenderas tiden till stor del med pubhäng, promenader och plugg, min heliga p-enighet.

Jag är nu i mitten av min Englandsvistelse, och man kan väl.säga att jag börjat vänja mig vid kulturen. Det finns dock en aspekt av den engelska kulturen jag varken förstår och har något inyresse av förstå heller för den delen, jag snackar om sånt här:

Den brittiska matkulturen är fruktansvärd. Här räknas en majonäsmacka gjord på formbröd, en påse chips, en snickers och läsk som typisk lunch, och på grund av att färdigmat är otroligt billigt (då menar jag en 1000Kcals-pasta för under 20 svenska) känns det dyrt att laga eget. Man hittar dock alltid sin grej och jag kör på ganska exakt som vanligt.

Efter veckan i London där jag sårade mitt bankkonto fatalt landade jag och gruppen studenter hos värdfamiljer i universitetsstaden Canterbury, en mysig by(i Stockholmsmått) som likt Visby är ringmursprydd. Här fortsätter pubhänget och varvas med blandad styrketräning på skolans nybyggda fitness-anläggning.

Så, nu vet ni var jag är och vad jag gör, men hur går det för er i Sverige egentligen? Kommentera gärna och uppdatera mig om vad som händer i ditt liv just nu.

Cheers!

Min fredag i bilder

17/02/2012 @ 08:49

What a day! Ungefär så här såg den ut:

05:08 – Tittar upp i taket och konstaterar att det är dags att kicka igång fredagen

05:10 – Kollar min kalender och inser att det kommer att bli en lång och intensiv dag

05:30 – Efter att ha förbannat mig över att jag inte packat väskan kvällen innan är jag äntligen på väg

05:38 – Kommer precis i lagom tid till telefonplans tunnelbanestation och behöver bara vänta 2 minuter på en enkel till tekniska högskolan

05:43 – Ger past Olle en klapp på axeln och njuter av lyxfrukost med kalkon- och hummusmacka och en hallon/blåbärssmoothie, sjukt värt

06:23 – Tuppen är fortfarande inte vaken men jag har redan plockat fram utrustningen för dagens första klass, BODYPUMP på SATS Spårvagnshallarna

06:26 – Unnar mig en kort uppvärmning på en av anläggningens många funktionella träningsytor

08:02 – Färdigpumpad. Stannar för att stretcha och prata liv med Fia.

08:33 – Torra kläder på, det portabla kontoret smälls dagen till ära upp i Spårvagnshallarnas personalrum. Jobbar på min C-uppsats och blir hungrig.

08:57 – Frukost 2! <3

09:11 – Och det slank visst med en avocado också…

10:05 – Bussen som inte fanns. Blir sjukt förvirrad när bussen jag skulle ta från slussen inte stod med på tavlorna, trots att min SL-app hävdade att den skulle gå. Den fanns dock. Lättad.

10:17 – Snabb sväg förbi polisen ute i mina barndomshoods för att hämta mitt nya ID-kort. Killen i utlämningen är fredagstrött. Överväger att säga smurf när vi säger ”Trevlig helg på dig” EXAKT samtidigt (nästan lite creepy) men kommer på att han är polis…

10:33 – Morgonens kaospackning resulterade såklart i att torra underkläder uteblev… (Japp, commando mellan 08:33 och 10:33) Löser det i SATS Nacka Strands Nike-shop. (Also, vill ha kepsen!)

10:55 – Övertygar mig själv om att det är dags för de dagliga armhävningarna och sätter på mig lite peppande kläder.

10:58 – Bondar med mina nya bästa vänner.

11:05 – Kämpar och tycker att reklamen i min armhävnings-app är lite udda

11:25 – Super-hero costume #2, dags för SH’BAM!

12:38 – Nöjd efter en lyckad klass med härliga deltagare

12:45 – Strålande sol och bussar som klaffar perfekt, tack för denna gång Nacka Strand, vi ses på söndag

13:18 – Förbannar mig över att jag bor på ett berg, drar på peppande musik och kämpar mig hela vägen(…)

13:24 – HEM!

13:50 – Njuter av lyx-lunch i form av kycklingwok med sallad och hummus. Ett STORT glas vatten också såklart14:44 – Tittar på sängen, lägger mig i sängen, ZZZZZzzzzzz….

16:40 – Är exakt så trött som jag ser ut, är dessutom lite stressad eftersom jag knåpat ihop lite ny koreografi och musik. Jag somnade dock aldrig riktigt men fick en rejäl vila iallafall.

17:28 – Kommer iväg senare än det var tänkt och hetsar därför på mig superhero costume #3 och rullar in i Odenplans stora sal.

18:56 – Helt hög efter en sjukt underbar klass. Har så många superlativ som stämmer in på dagens street och ser verkligen fram emot att få min egen i April

19:29 – Kompletteringshandlar i Liljeholmen (mest en ursäkt för att komma lagom till en buss som gör att jag slipper gå upp för berget jag bor på…)

19:47 – Äntligen hemma!

20:06 – Firar en lyckad fredag med en gigantisk avocadosallad med astronomiska mängder fetaost

20:12 – Landar framför en mansfilm med salladen i knät. Trött och nöjd.

Nu tänker jag sova i tusen timmar, minst.

Kontrasternas dag

14/02/2012 @ 08:38

Svara

Vilken dag det har varit! Jag försöker ju egentligen att undvika att dagboksblogga, men dagens eskapader måste verkligen förevigas. Den började sisådär vid halv åtta-snåret då kroppen tydligen tyckte att den fått nog av orolig sömn, förmodligen med anledning av gårdagens höga träningsmängd, stresshormoner you know… Hur som helst är jag tillbaka i det gamla rullet med ”heltidsstudier” och har ganska exakt noll plugg att göra under dagen, något som passar mig alldeles utmärkt, så efter en långfrulle lockade SATS Hötorget med dagens första kontraster.

Först – Tungt armpass i det ekande tomma gymet. Börjar verkligen känna att den tyngre lågrep-träningen börjar bli en vana. Dessutom sade min armhävnings-app åt mig att göra 130 push-ups… Det kändes.

Sen – BodyBalance 56 under ledning av Åsa och i sällskap av kollegan Isabelle och världens bästa Fia (vet inte riktigt hur man ska definiera vår relation, men hon är awesome till den grad att hon kliver upp och kör Pump en fredagsmorgon 06:45, mycket med andra ord). Det var en riktig partyklass, inte riktigt känslan jag förberett mig på, men härligt nevertheless.

Efter morgonensträning luktade jag och var hungrig, så det var bara att rulla hem till hägersten, tappa upp ett bad och njuta av hummuslunch, vardagslyx när den är som bäst. Sen fick jag förmodligen en stroke eller något i den stilen, jag bestämde mug nämligen för att mixa ny musik till min dansklass. Kanske inte så konstigt tänker ni, men det hela blir lite stressigare när klassen är tre timmar senare. I Uppsala. Från total avslappning till hyperstress på två sekunder, men på något magiskt sätt lyckades jag producera 55 minuter ösig musik tills dess att klassen startade, skivan brändes en kvart innan klassen, inte min favorit då jag annars är bästis med framförhållning. Appropå framförhållning hade jag kollat upp kollektivtrafik till Uppsala men fick av någon underlig anledning för mig att ta en buss åt fel håll istället för tunnelbana i rätt riktning, inte världens bästa idé om jag får säga det själv. Det blev lyxtåg där ingen kollade min biljett (inte alls bitter…) istället för pendel, och väl framme i Uppsala var det bara att ösa.

10 deltagare är verkligen inte rekord, men när det bara är stammisar finns det inget som kan få mig att sluta garva, de är så himla gulliga. Jag kommer att sakna den klassen när jag är i England. Trots att jag var trött innan kändes klassen ilsnabb och pkötsligt sitter man och käkar middag på pendeln hem. Lång dag med mycket roligt, och dessutom har folk bloggat som galningar idag, alltid uppskattat när man har mycket strötid på bussar och tåg. Stark och sund är en ny personlig favorit, peppande och glad PT och gruppträningsinstruktör som skriver om blandade livsbetraktelser, helt klart värt ett besök.

Dagens bästa?

Oförskämt stark

13/02/2012 @ 05:24

Ninjans återkomst? Plockade fram en gammal favorit-tröja i helgen

Ibland känner man sig riktigt mesig. En sliten kropp vill sällan samma sak som dess ägare och på senare tid har det blivit alltmer klart för mig att det finns en gräns som, när man väl har nått den, hindrar dig från att lyfta tyngre, hoppa högre och springa snabbare. Det finns dock en sjukt simpel och effektiv lösning på problemet; vila. Näst efter efter att sitta stilla är att ta vilodagar min absolut sämsta gren, det kan gå hela månader då det bara rullat på och vilan helt enkelt uteblivit. Det funkar, men efter gårdagens träning fick jag verkligen något att fundera över.

I onsdags tog jag nämligen en sån där supervilodag, då det enda som räknades var min återhämtning. Mellan fredag och lördag fick jag dessutom sova ut ordentligt för första gången på riktigt länge, vilket min kropp tyckte berättigade 12,5 timmar i total medvetslöshet. När jag sedan under söndagen gick på Kvartalsutbildning för att ta del av den nya SATS PowerStep-releasen kände jag mig lätt som en fjäder och stark som en utter (oh yes, it’s a thing). Jag blev knappt anfådd under de intensiva konditionstopparna och lyfte tyngre än vanligt, sjukt skönt när det har varit tungt ett tag. Även BodyPump-klassen på Stadion var oförskämt överkomlig, tunga vikter till trots, kanske har februarimantrat ”mer mat, mindre träning” begränsat nedbrytningen?

Helt normal pose… Ville få med hela min ”Pumpfit” från igår med nya favoritpjucken från Vibram och handskar med handledsstöd från better bodies, resten är Nike.

Jag är verkligen galet motiverad inför de kommande veckorna. Jag är i fas både vad det gäller kost, tung styrketräning på egen hand (vilket är min februariutmaning) och mina klasser. Om två veckor drar jag dock till England för att plugga där i en månad, det ska bli intressant att se hur träningen kommer att se ut där. Något säger mig att löpar tightsen är sugna på comeback . Jag hoppas att ni som läser också hittar flyt och inser hur pass viktig vilan är för en kropp som ska orka. Dela gärna med er av era bästa tips på vad man kan göra på sin vilodag när man har myror i brallan.

Så här svettiga/glada/(robotiserade?) blir man av att köra SATS PowerStep March 2011, sugna på att prova? (Tack för bilden Ivette) [På bilden: Jag, Anna Sjöberg från SATS Competence, Ivette och Anna som båda är kollegor från SATS Uppsala]

Den här veckan vickar jag tokmycket, så därför (och för att jag gillar listor) får ni här en hint om var man kan springa in i mig den närmsta veckan:

Måndag:
10:40 – SH’BAM på SATS Nacka Strand
19:30 – SH’BAM på SATS Uppsala
Tisdag:
18:30 – DanceAerobic på SATS Uppsala
Onsdag:
Välförtjänt vila
Torsdag:
19:00 – BodyPump på SATS Hornstull
Fredag:
06:45 – BodyPump på SATS Spårvagnshallarna
11:30 – SH’BAM på SATS Nacka Strand
17:30 – StreetDance (House) på SATS Odenplan
Lördag:
2-timmars koreografi-workshop med Åsa
Söndag:
11:00 – SH’BAM på SATS Nacka Strand
16:30 – BodyPump på SATS Stadion

Tre SH’BAM i Nacka Strand på dagtid?! Måste vara veckans tema, farväl knän, jag kommer att sakna er.

The Nike Blast 2012 – Snabbrepris

05/02/2012 @ 08:58

Vilken helg! Det känns som att 48 timmar sällan varit så korta och långa på samma gång. ALLA var där, det gick knappt att gå en meter utan att träffa någon man kännde, och var man inte kompisar innan så kunde man ju alltid snacka med en främling, folk var väldigt öppensinnade. Min första blast kretsade naturligt mycket kring mitt deltagande i Nike Top Instructor, en tävling för instruktörer som kör egenkoreograferade dansklasser. Precis som jag nämnt i ett tidigare inlägg känns det som en vinst bara att bli nominerad, och att dessutom känna mig nöjd över vad jag presterat gör att det där med att jag faktiskt inte vann i slutändan ändå känns rätt ok, men mer om det i ett annat inlägg.

För mig blev det ”bara” tre klasser, alla under söndagen, eftersom jag under lördagen hade en massa annat att tänka på och att jag idag skulle vidare till SATS Stadion och instruera BodyPump och därför inte hann med mer. Tony Stone har jag kört för både i Sverige och i Ungern tidigare och blir alltid imponerad av hur chill han är på scen. Jag föredrar visserligen hans houseklasser och hade väl inte jättemycket nostalgi under dagens MTV-klass som var väldigt ”80s”, det var dock kul att jamma loss, utan att bli allt för svettig men ändå ha ett leende på läpparna klassen igenom.

Efter Tonys klass mötte jag upp med ett gäng Sh’bam-instruktörer för att öva lite koreografi inför klassen där vi skulle vara med på en låt. Grymt mycket rumpa, eller vad säger ni som var med?

Klassen var grym, både koreografimässigt och sett till presentationen av den. Sjukt mäktigt att titta bakåt och se ett hav av människor göra samma rörelser (och se Fredrik Sjöbergs huvud sticka upp mitt bland allt ihop ;D ), ett stort tack till Dorotka och Kimmo som bjöd upp oss på scenen.

När jag frågade Åsa om hur Femme Fatale, hennes Åsa och Kristin Sudeikis dansklass skulle vara så beskrev hon den som girly, vilket kanske inte är det första adjektiv jag skulle använda för att beskriva mig själv… Så jag gjorde helt enkelt en klassisk ”vafan, jag kör ändå” och körde så hårt jag bara kunde. Utmanande koreografi. Bra musik. Rough blandat med soft. Tre grymma instruktörer med ännu grymmare samspel. Jag skulle kunna skriva hur många superlativ som helst om klassen som var en av de roligaste jag deltagit på. Dags att skaffa klackar!

Utöver de tre klasser jag tog spenderade jag tiden med att inspireras, hänga gärnet med grymma människor och bara insupa atmosfären, ärligt talat blev jag överväldigad när jag klev in på eventet för första gången, SJUKT proffsigt fixat Nike! Så nu är det bara att vänta tills nästa år, jag längtar redan.

Bror duktig

30/01/2012 @ 06:32

Svara

Idag har jag förvisso både frossat i ballerina pepparkaka och spenderat alldeles för mycket pengar på saker jag inte behöver, men det är inte utan att älska past Olle lite grann när jag mellan BodyPump på hötorget (awesome btw) och Sh’bam i Uppsala får njuta av en hemmagjord kalkonsallad. Det där med produktion av matlådor blir lite klurigt när schemat är späckat fråna 06 till 22 då jag kommer hem från Uppsala efter mina klasser. Igår tog jag mig dock i kragen och slängde ihop en måltid som funkar att äta i farten. Luncherna är ju av modell lyx eftersom jag just praktiserar på en skola som bjuder mig på sin mat, och skolmat är ju typ det bästa som finns, jag skulle typ kunna leva på deras salladsbord, endast och för alltid. Smaken är dock som baken och jag vet att många föredrar att bestämma sin meny själv, jag adderar dock gratis och gott vilket för mig är lika med sjukt värt.

Efter en kortare dag på skolan promenerade jag lite i vasastan och råkade snubbla över SATS Spårvagnshallarna som öppnar på lördag. Snuskigt fräscht med starka kontraster mellan New Yorkiga väggar och futuristiska neonskyltar. Något säger mig att det kommer att bli grymt trångt där inne när anläggningen slagit upp portarna, något som skulle vara extra roligt för mig eftersom jag kommer att instruera en alldeles egen klass där.

Klockan är över tio och jag är fortfarande inte hemma än, men vad gör det när de fulla dagarna består av nya lärdomar, grymma träningsupplevelser och god mat?

10 Keys to Success

29/01/2012 @ 06:34

Söndag är lika med BodyPump på SATS Stadion. Kroppen är väl inte den allra gladaste efter en hård vecka med tidiga mornar, sena kvällar, dagligt häng med hormonstinna tonåringar på min praktik och nervositet inför nästa helg, men det har ändå varit den bästa veckan på länge. Gruppträningsklasserna, både de jag själv instruerat och de jag deltagit på har varit i toppklass (ja, jag snackar om dig Annica), kvalitetshäng med människor jag tycker om har prioriterats och kosten har rullat på. Idag flyttade jag dessutom in i min nya lägenhet, så det har verkligen varit en fullsmockad vecka, but that’s how I like it.

För att krydda dagens BodyPump bestämde jag mig för att testa ett nytt coachingkoncept. Såhär två månader in i en release blir man lätt lite trött på sina skämt och att ha sagt tekniken i samma mönster vad som känns att vara tusen gånger, så för både mina deltagares och min egen skull slängde jag om lite i snacket. Jag behöll mitt originalscript som grund, alla de obligatoriska delarna av coachingen såsom tempo, teknik och motivationshöjare måste ju vara med, men under klassens gång fick deltagarna tio nycklar. En nyckel är en cue eller ett tips som jag valt att lägga extra fokus på och som fick färga låten lite grann. Med en nyckel per låt visste deltagarna att de skulle få en ny någon gång innan musiken slutat och fick något extra att fokusera på. Här är dagens nycklar.

1. Din träning definieras av din attityd

Med den första nyckeln vill jag uttrycka att träning blir så mycket mer glädjefyllt med en positiv inställning. Prova att göra ett knäböj och se sur ut för att sedan göra en repetition till med ett leende på läpparna, jag kan garantera dig att du kommer att känna skillnad. Se en tung övning som en utmaning, bejaka den brinnande känslan i musklerna och njut av musiken.

2. En repetitions rörelseomfång står i direkt korrelation till dess effekt

Det finns knäböj, och så finns det KNÄBÖJ. Det finns bänkpress, och så finns det BÄNKPRESS. Vad jag menar är att du kommer att göra alla repetitioner ändå, så det är lika bra att låta dom ta rejält där de ska. Lyssna på vad instruktören ger för riktmärken och ta ut rörelsen till fullo så kommer du att få den uttänkta träningseffekten.

3. Kontroll = Intensitet

Ni vet de där sista repsen som känns som att de är en halvtimme långa? Efter att ha pressat ut allt vad man har finns det inget mer utmanande än att göra övningen riktigt långsamt med full kontroll. Genom att ha full kontroll över rörelserna under en klass kontrollerar du också dina resultat.

4. Andas!

Det kan låta självklart, men ibland glömmer man faktiskt. Genom att andas syresätter du inte bara dina muskler utan kan även använda den för att få ut mer av en rörelse. Genrellt hjälper det att andas in under den delen som muskeln/musklerna jobbar excentriskt och andas ut när den/de jobbar koncentriskt. Prova att synka andningen med tempot och se om det passar dig.

5. Nyckeln till effektiv tricepsträning är att veta var dina armbågar är

Triceps är en klurig muskel att komma åt för många, och det finns lika många tips på hur man kan komma åt den, men ett tips är lite bättre än alla andra. Håll ihop dina armbågar! Genom att hålla ett konstant axelbrett avstånd mellan dina arbågar i alla tricepsövningar (kick-backs undantaget) skapar du optimala förutsättningar för att få starkare armar. Låt dina armbågar bli kära i varandra.

6. När du inte orkar mer, fortsätt ändå

Du orkar mer än du tror, så är det bara. Bit dig i läppen eller ryt som en tiger, vad du än behöver göra för att kunna fortsätta är en bra idé. Ge inte upp!

7. Våga utmana dig själv

Alla har en comfort zone, och vare sig det är dina 7,5 kg på rygglåten eller att göra plankan på knän så kommer du att dra fördel av att testa dina gränser ibland. Om du gör dina armhävningar på knä, prova två på tår, nästa gång kanske du orkar tre, det är så utveckling fungerar, när man vågar satsa får man resultat.

8. Variera din träning

Vare sig det handlar om att träna cirkelträning, gå på step istället för SH’BAM en vecka eller att maxa milen istället för att springa intervaller kommer variationen göra din kropp glad. Koreografin i BodyPump 80 är medvetet utvormad för att ge de olika muskelgrupperna utmaningar av olika karaktär. Vissa låtar innehåller bara en övning medan andra innehåller uppåt tio, vissa går snabbt medan andra går långsamt, vissa gör att din puls rusar medan andra bygger på inre stabilitet och kontroll. Våga variation.

9. Inre stabilitet ger yttre styrka

Du använder din bålmuskulatur för att stabilisera din kropp och dess hållning 24 timmar om dygnet, underhåll den. Dessutom ger en stark core mer stabilitet så att du har bättre kontroll när du lyfter.

10. Hemligheten bakom en stark, uthållig och explosiv kropp är BODYPUMP

Det är ingen slump att BodyPump har blivit så populärt, det är effektivt, både ur tids- och resultatsynpunkt, socialt och ger dig chansen att pressa dig till max varje gång. Har du aldrig provat? Det är aldrig för sent.

Kanske inte något man har som standard i sina scripts, men helt klart en rolig grej att göra någon gång ibland. Vad säger ni? Bu eller bä? Jag tyckte iallafall att det var kul att prova något nytt.

Härlig nyhet för morgonpigga

28/01/2012 @ 10:50

Om exakt en vecka slår SATS Spårvagnshallarna upp portarna för medlemmar och gäster. Jag har en känsla av att centret kommer att bli något alldeles extra med funktionella träningytor och nyskapande gruppträning. I veckan blev det klart att jag kommer att köra en klass vilket verkligen gläder mig. Så är du morgonpigg (eller helt enkelt vill ha träningen färdig så att du kan ta helg efter jobbet på fredagar) är det fredagar 06:45 på Spårvagnshallarna som gäller

Stolt som tuppen

24/01/2012 @ 08:39

I november bestämde jag mig för att tro på mig själv. Jag var inne i en ganska tung period med mycket plugg, höga krav på mig själv vad det gällde instruerandet och var helt klart i obalans. Det slutade med att jag släppte allt jag hade för tillfället och satte mig och mixade musik en hel dag. När jag lyssnade igenom musikmixen blev jag nästan lite imponerad och började att koreografera flöt det på grymt bra, det måste ha varit personbästa på 100m (12 åttor) DanceAerobic-kpreograferande, något som annars kan vara en ganska långdragen process. Nöta utlärningen gör jag under mina morgonpromenader, så när veckans första DanceAe av tre (bra för själen, sämre för knäna) kom var det bara att köra. När jag på avslutade veckan med att köra koreografin med över 50 deltagare och allt flöt på var lyckan gjord. När jag vickar för duktiga instruktörer får jag ofta lite (läs mycket) prestationsångest, men denna gång bestämde jag mig för att inte jämföra mig med klassens ordinarie instruktör utan bara gå in och vara Olle. Det var då jag kom ur det mörka hålet och började inse att jag faktiskt har potential, något jag hört vid något tillfälle tidigare men tagit lite med en klackspark.

Jag är inte färdig. Ärligt talat tror jag aldrig att man blir färdigbakad som instruktör utan fortsätter att gräddas och jäsas i någon slags konstant utvecklingsprocess. Samtidigt som jag har börjat hitta min grej vet man aldrig vad som händer om ett halvår, både i branschen och mitt huvud. Det är lite som datorprogram, man utvecklas från 2.0 till 2.5 med en mindre förändring där det mesta ät sig likt, och när det sker en drastisk förändring förvandlas man till 3.0. Den där veckan i november när jag körde tre grymma dansklasser kände jag att jag inte var någon beta längre, Olle 1.0 var klar. Med mitt nyvunna självförtroende fortsatte jag att jobba med det jag tycker är allra roligast, och nu har arbetet jag lagt ner givit extra resultat.

Så här såg det ut på Nike Women Swedens facebooksida i måndags. Jag känner mig otroligt hedrad av att blivit utvald och att vi dessutom är tre stycken från SATS Stockholm, dremteam med andra ord. Det här innebär alltså att jag vunnit: 1. En outfit från Nike 2. Möjlighet att instruera på The Nike Blast 2012, nordens i särklass häftigaste träningsevent 3. Bekräftelse på att jag har potential från framstående personer inom den svensk gruppträningskultur. När jag ställer mig på scenen i globen nästa helg(sjukt coolt btw) är jag redan en vinnare. Jag vet att det låter väldigt klyschigt, men jag ser verkligen ingen anledning att hetsa upp sig över slutplaceringen med risk att bli besviken när man redan har givits hrymma möjligheter. Missförstå mig dock rätt, jag VILL vinna, men jag kommer inte att ligga och gråta tills nästa blast om jag inte gör det. Jag kan ju faktiskt bara göra mitt bästa, och räcker det så räcker det, men det är klart att man kan drömma.

Om sju dagar vet vi vem som blir Nike Top Instructor 2012, kom gärna och heja under tävlingen om ni ska gå på kovenventet och ni som sitter hemma får gärna träna tummusklerna genom att hålla dom.

Fortsättning följer…

Fitnessfokus i dagens metro

24/01/2012 @ 09:34

Just nu sitter jag på bussen mot Brottby (gratis internet på SL-buss, big like!) där jag tre veckor framåt ska vara på VFU (verksamhetsförlagd utbildning), eller praktik för de som inte gillar fancy lärarstudentförkortningar. I Karby, utanför Brottby, utanför Vallentuna (oh yeah, det är på landet) ligger ett högstadium där jag tillsammans med en handledare ska utveckla mina pedagogiska förmågor och få erfarenhet av hur det kan vara att jobba på en skola. Det tar visserligen över en timme att åka från Nacka varje morgon, men vad gör det när man öppnar dagens Metro och möts av detta?:

Fyra sidor om träning, snacka träningstisdag! Jag hade visserligen kunnat klara mig utan artikeln om att Fergie älskar kolhydrater och att Reese Witherspoon diggar yoga. Men de andra artiklarna var riktigt vettiga. Bland annat skriver de om olika träningsevent det närmsta året. Det är häftigt att The Nike Blast har satsat på en bredare målgrupp i år och marknadsför sig brett, och självklart är det kul att att Blogger Boot Camp 2012 där jag ska presentera en klass är omnämnt (21-22 April, save the date!)

Underbara Sara strålar precis som vanligt

Som om artiklarna inte vore nog bjuder Sportlife på en veckas fri provträning om man tar med sig annonsen i dagens tidning till något av deras center i Stockholm. Passa på!

Trevlig träningsvecka

Bra lördag!

21/01/2012 @ 02:37

Svara

Än så länge iallafall. Trots avsaknaden av morgonpromenad har den 21 januari bjudit på massor av spännande grejer, och då är klockan inte ens tre än.

Efter en grym lyxfrukost innehållande mammas hemmagjorda, supergoda, glutenfria, sprödrostade och energispäckade müsli stod SATS S:t Eriksbron på min avresebiljett. Väl där visade sig kombinationen styrka-SH’BAM-styrka vara ett vinnande koncept. För instruerandet stod förträffligt trevliga och nyblivna Les Mills-utvärderaren Annica Bottne, eller ok då, jag trängde mig väl upp på scenen och körde en låt bara för att få Annicas brudar att svettas lite extra… Det var grymt att få repa lite extra på korren jag ska köra för första gången imorgon förmiddag på SATS Nacka Strand. Det var hur som helst runt 40 hånlende tjejer och en nöjd kille som röjde non-stop i 45 minuter innan det var dags för mer bröst i gymmet. Bröstträning that is

En PT som jag träffat flera gånger på anläggningen tipsade om en grymt jobbig övning involverande en kettlebell, grymt åtspända bålmuskler och en Olle dinglandes i en TRX. Ytterst jobbigt för kroppens stabilisatorer och kul med lite input, kanske dags för en PT-timme snart? Efter ett trevligt telefonsamtal med en kollega och kvalitetshäng i personalrummet fick det vara nog med satsande för idag. Nu bär det av mot Liljeholmen (som ligger i närheten av lägenheten jag flyttar in i nästa söndag) för mer häng. Nämnde jag att det är en bra dag idag?

Ganska exakt så här glad (och svettig?) blir man av att dansa asset av sig en lördagmorgon

Ett första intryck: ViPR

13/01/2012 @ 01:23

Många nya träningsformer är snarlika redan etablerade koncept eller är rentav en blandning av flera existerande träningsformer (t.ex. Yogalates). Det var därför extra spännande när en ny klass sticker ut ordentligt ur mängden. Den här terminen har SATS valt att kompetensutveckla ett gäng instruktörer inom gruppträning med det funktionella träningsredskapet i fokus. I torsdags fick jag tillfälle att smygprova den nya klassen, och efter ett första intryck kan jag konstatera att det inte bara är det handtagsförsedda plaströret som gör att träningsformen sticker ut ur mängden.

Det första som slog mig var att ViPRn inte alls känndes som jag trodde att den skulle göra. Från de bilder jag sett av redskapet hade jag fått intrycket av att det skulle vara hårt och otympligt, en något skev bild då den är gjort av en mjuk och stryktålig gummityp och hade handtag som passar de allra flesta händer. Så fort man kommit in genom dörren och givit sin biljett till Fredrik Sjöberg som skulle instruera klassen var det dags att välja vikt på sin träningspartner för den närmsta timmen. På SATS Zenit där jag provade klassen fanns det tre alternativ, en lila ViPR väger 4 Kg medan den röda är lite tyngre med sina 6 Kg, och är man riktigt kaxig så finns det blå ViPRs som väger 8 Kg. Det är alltid svårt att veta vilken man ska välja första gången så vi uppmanades att byta om det känndes för tungt eller ville ha mer utmaning under klassens gång. När valet var gjort fanns det bara en sak kvar att göra; att köra gärnet i 55 minuter.

Jag har redan nämnt att ViPR sticker ut som gruppträningsform av flera anledningar, och den absolut mest märkbara är helt klart intensiteten. Det är pang på från uppvärmningslåt nummer ett och sedan fortsätter det bara upåt intensitetsmässigt. Det kan självklart ha haft med mitt viktval att göra, men stundtals var det på gränsen av vad jag klarar av, och då klassar ändå mig själv som relativt stark och uthållig. Detta är dock absolut inget negativt utan något som verkligen gav mig ett intryck av att klassen var effektiv, träning ska vara utmanande och kännas, rejält. Klassen var upplagd så att man inte gör några direkta distinkta skillnader mellan styrke- kontra konditionsdelar utan det hela känns väldigt funktionellt och mångsidigt. Få och korta återhämtningsperioder gjorde dock att jag jag blev lite hämmad efter att ha jobbat hårt i över en halvtimme. Musiken, som var både blandad och kraftfull hjälpte dock till när krafterna började sina. Jag menar, vem blir inte sugen på att hoppa lite längre när E-type(världens bästa träningsmusik, no contest) spelas på massiv volym i högtalarna?

När Fredrik börjar lockar med att vi ska leka om bara några minuter plockar alla deltagare fram sin bästa teknik för att få ut det mesta av den låten i huvuddelen av klassen. Med leka menade han självklart träna, men denna gång på ett lite lekfullare sätt. Efter 40 minuter av knäböjande, crunchande, svingande, low-strikande och jämnfotahoppande välkomnas den koordninations- och kvickhetsträning som slalomlöpning innebär varmt av samtliga deltagare som för denna övning blivit indelade i lag. Efter några rundor återstår bara en utmaning innan den välförtjänta stretchen, och det är ingen liten utmaning. ViPR CHALLENGE känns som en häftig idé där instrultören själv utformar en utmaning till sina deltagare och lägger in det i den annars förkoreograferade klassen, det ska bli kul att se vad olika instruktörer hittar på. Fredrik utmanade oss med en grymt utmanande tvillingplanka, vill ni veta mer än så får ni prova hans klass.

SATS gruppträningskoncept ViPR känns som en frisk fläkt på gruppträningsschemat och känns med sitt fokus på funktionell högintensiv träning väldigt rätt i tiden. Jag gillade framför allt klassen tack vare den höga intensiteten och annorlunda tolkningar på klassiska övningar, det finns dock en risk att det höga tempot kan bli för mycket för vissa vilket kan resultera i försämrad teknik. Personligen skulle jag gärna se mer av de Army Training-inspirerande delarna som var både enkla och tuffa. Klassen är medelsvår och jag rekommenderar att lyssna på instruktören lite extra första gångerna för att se till att man inte riskerar att skada sig genom inkorrekt teknik.

Nu är det bara en vecka kvar, så boka in dig redan nu! Jag har en känsla av att platserna på de första klasserna kommer att gå åt ruskigt snabbt.

ViPR körs på utvalda SATS-center 23 januari – 15 april, för mer info: besök SATS.se

Debutera mera!

05/01/2012 @ 01:14

Svara

Nytt år, nya utmaningar, nya upplevelser. Januari månad är perfekt för att prova nya saker, vare sig det handlar om träning eller nåhot helt annat. Jag är iallafall mer öppensinnad under årets första månad, och jag hoppas att även ni andra tsr tillfället i akt och vågar prova nya saker. Förra året betydde januari FUSTRA SUPERSTAR WORKOUT (numera FitnessFighten), en häftig utmaning där jag pressade min kropp till det yttersta. I år har dock vecka ett sett annorlunda ut, men med massor av nyheter, tre har stuckit ut lite extra.

1. Nya träningsformer

I tisdags, bara två timmar efter att jag kommit hem från Spanien, provade jag SATS Energy för första gången. Jag har varit sugen på att prova länge eftersom jag tokdiggar BodyAttack och har hört att det ska vara väldigt likt världens brutalaste gruppträning, så nu slog jag slag i saken och provade, och visst var det intensivt. Kanske inte BodyAttack-jobbigt, men upplägget med många squat-hopp gav mig träningsvärken from hell i min sätesmuskulatur i dagarna tre, TRE! Så är det en tightare rumpa du vill ha till sommaren 2012 kan SATS Energy vara något för dig. Just SATS kommer dessutom att bjuda på fler spännande nyheter under våren, jag ser framför allt fram emot att testa ViPR, NTC Get Strong!och Hot MOJO®, men även Yogalates lockar. Dessutom fortsätter såklart höstens succéklass SH’BAM, jag kör min första imorgon kväll och är grymt peppad. Mitt första tips är alltså att våga prova, gärna träningsformer som du är lite ovan vid, det kan ge dig nya upplevelser och en allsidigare kropp.

2. Nya träningsprylar

Finns det något jag överkonsumerar så är det garanterat produkter som har med träning att göra. Är det inte nya hanskar så är det dansskor eller kosttillskott. Men jag spenderar mer än gärna mina glatt intjänade lönekronor på produkter som på ett eller annat sätt gör min träning lättare och roligare. Jag har till exempel läst att folk som springer på löpband framför en spegel ofta får bättre resultat, och vad får dig att känna dig snabbast: sunkiga gammelkläder eller fräscha löpar-gears i fynktionsmaterial? Jag flrespråkar absolut ingen konsumtionshets, men fyndera lite över vad för psykologiska effekter
investeringar kan ha. Efter att ha fått mina fivefingers i julklapp har jag längtat till varje tungt styrkepass och flugit som en örn i varje propulsion lunge (i mitt huvud iallafall…), så en liten förändring kan göra all the change.

3. Nya Utmaningar

Vissa säger att nyårslöften är till för att brytas, och på ett sätt är det väl sant. Hur lätt är det till exempel att ”starta ett nytt hälsosammare liv” eller ”inte äta onyttiga saker” när man varken har definierat vad det innebär eller satt någon tidsram. Gör istället något roligt och utnyttja årsskiftet för att utmana dig själv inom ett nytt område. Vill du kunna göra hundra armhävningar i sträck? Sätt upp en tidsbegränsad utmaning där du ökar antalet repetitioner varannan dag. Fundera ut en kul och motiverande drivkraft, till exempel en kompis, som ger dig energi och motivation, då blir det lite lättare. Min utmaning? Under januari ska jag så ofta jag kan, hinner och vill (ingen press alltså) ställa mig på löpbandet. Varför? För att det gör mig mindre flåsig när jag instruerar konditionsklasser , plus att jag får känna mig lite extra slampig i mina löpartights ;D. Samma positiva utmaning kommer i februari istället att handla om tyngre styrketräning. Första veckan resulterade i fyra pass på bandet med en dryg mara som totaldistans, undra hur långt jag kommer på en månad?
Att undvika ”ät inte/du måste/sluta [...]”-löften och istället lägga fram din utmaning som något positivt kommer med stor sannolikhet att öka din motivation. Vet du dessutom varför du gör det blir utmaningen ännu lättare.

Snart är det slutflåsat i micken

Så, det var mina tips inför årets första månad, hoppas att ni känner er inspirerade att träna, det gör iallafall jag.
Dela gärna med er av egna tips, ditt senaste inköp eller din januariutmaning i en kommentar, debutera mera!

Julträning

27/12/2011 @ 10:37

Svara

Hoppas att alla har haft en lika mysig jul som jag har haft det. Det är något speciellt med att träffas hela familjen och attackmysa en vintervecka om året. Jag är visserligen inte supervuxen, men hur coolt är det inte att man blir tio år yngre så fort man spenderar lite tid med sin mamma? Dessutom är det kul att träffa mina syskon som annars är utspridda i både norr och söder. Dessutom har min syster kört BodyPump sedan 2003 (med åtskilliga uppehåll vill hon dock tilläga) vilket gör att vi har ett gemensamt intresse. Igår blev det därför en tur till Nacka Strand för en rejäl genomkörare. Den blev dock extra tung efter söndagens bröst- och ryggpass på SATS Sickla.

Juldagen var en perfekt dag att träna på, lagom mycket folk och sjukt mycket pepp efter lördagens attackmys. Dessutom fanns det extra anledning att vara taggad eftersom jag hade sällskap av världens bästa julklapp, PowerBeats
by Dr. Dre. Jag är sällan materiell av mig, men att få ett par riktiga lyxlurar med superljud som dessutom är utformade efter mina träningsbehov känns perfekt. Det är dessutom skönt att ha både mick, paus- och volymkontroll på sladden så att jag kan ha min iPod i ett vatten(svett…)tätt fodral. Det är dock riktigt synd att de läcker ganska mycket. Jag irriterar mig ofta på folk som stör andra på tunnelbanan genom att ha för hög volym i lurar som läcker, men jag vänjer mig nog vid vilken volym som funkar.

Just nu står jag och hela familjet i kö för att boarda ett plan till Malaga där vi ska vandra och dricka vin dagarna i ända, helt ok avslutning på 2011 om ni frågar mig. Ha det grymt så hörs vi 2012!

Do you want change?

19/12/2011 @ 10:31

Förändringar är alltid lite kluriga. Ofta kommer de inte heller utan upoffringar, vilket kan göra ett beslut lite extra vemodigt. Ibland gäller det dessutom att ta beslut om saker som kanske inte är så fördelaktiga på kort sikt, men kommer att löna sig i längden.

Jag har ganska svårt för förändringar i allmänhet. Rutin är mitt andranamn och jag skjuter helst upp förändringsrelaterade beslut till sista sekund. En sak har jag dock vetat länge; att jag vill flytta tillbaka till Stockholm, och nu bor jag bara i Uppsala i tre dagar till, sedan går flyttlasset tillbaka till huvudstaden där det kom ifrån för bara ett och ett halvt år sen. Jag har absolut inget emot Uppsala som stad, men jag tror att det sociala klimatet hade passat mig bättre för två år sedan. Studentlivet kretsar väldigt mycket kring festande, och det är (tyvärr?) inte något som ligger så högt på min prioriteringslista just nu. Så klart är det ju dock precis innan jag flyttar som jag börjat inse hur mycket jag uppskattar de vänner jag fått under min korta period i Sveriges fjärde stad. Jag blir dock kvar i Uppsala på sätt och vis, för trots att jag flyttar in i min nya lägenhet vid telefonplan kommer jag att plugga i Uppsala och fortsätta att instruera på SATS där under våren också. Lite vemodigt, ja, men framför allt roligt med förändring. Vänta lite… Skrev jag inte just att jag inte gillar förändring? Dags att börja fundera lite över mina värderingar kanske?

En förändring som jag tokdiggar är iallafall SATS nya hemsida och smartphone-appar. Mer personligt och snyggare/mordernare gränssnitt. Jag tror att trän
ingsstatistiken kommer att kunna sporra många att ta sig iväg till anläggningarna runt om i Sverige. Framför allt hoppas jag att många ser till att ta sig till SATS Stadion på söndagar där jag kommer att instruera BODYPUMP ända fram till sommaren 16:30. Äntligen en fast BODYPUMP-klass igen! Det ska bli grymt spännande att bygga en klass i Stockholm, framför allt efter att jag fick reda på att jag inte får behålla fredags-DanceAe på S:t Eriksbron. Dessutom har Stadion en av världens mäktigaste gruppträningssalar, äkta king-in-the-castle-känsla när man instruerar.

Idag har det varit release av BODYCOMBAT 50 på SATS Uppsala, följt av fix och don inför flytten. PEPP och god natt.

Ett avslut som kan bli en början?

13/12/2011 @ 11:12

Jag hade egentligen tänkt att skriva ett inlägg om kontraster och hur förra veckans toktempo med massor av fysiskt tunga klasser har saktat ner sig och att jag nu dansar mig genom vardagen och inte stressar alls. Sen kom jag på att det är slutspurt i skolan och att jag har minst en klass varje dag den här veckan, så det blir lite svårt att skriva ett sånt inlägg… Hur som helst har den senaste veckan spenderats med massor av råtunga klasser, vad sägs om kombon BODYPUMP och SATS PowerStep i onsdags eller BODYPUMP, sjukt jobbig akutimproviserad konditionsklass och SH’BAM i torsdags, allt med måndagens kettlemassaker och tisdagens tunga bi-tri-pass i armarna, lördagsvilan var helt klart välförtjänt. Annars går jag runt och är avundsjuk på alla som har fått jobb Les Mills (inte som i missunnande, bara galet avundsjuk), bara den senaste veckan har två vänner fått garanterat jobb och en annan ligger i samtal om ett potentiellt samarbete, lycka till till alla tre, ni är grymma!

Jag ska dock inte sticka under stolen om att mitt fokus framför allt legat på terminens sista DanceAerobic på SATS Uppsala idag, och det är ju inte så konstigt med tanke på vad som stod på tavlan;

Klassen gick bra, trots att jag som vanligt blev lite stressad. Så här mot slutet av terminen droppar det av lite folk vilket gjorde att det typ bara var hardcore-stammisar, Olle säger awesome. Så med lite pepp från deltagarna släppte nervösiteten ganska snabbt och jag lyckades faktiskt få till en rätt så hygglig filmning, ingen monsterklass, men ändå. Nu gäller det bara att hoppas hoppas att min personlighet och stil faller juryn i smaken. Det lär dock bli hård konkurrens, förra året var det minst ett trettiotal instruktörer som sökte, och den siffran lär ju inte direkt minska. Hur som helst är det bara att vänta och se, så länge hoppas jag att någon håller tummarna för mig,det kommer jag att göra.

Jag kan efter årets sista fasta klass konstatera att jag vickat bort en endaste klass på hela terminen. Det tycker jag är sjukt bra och jag tackar min kropp för att den står ut med allt jag utsätter den för. På senaste tiden har jag till exempel fått dille på att gå överallt istället för att cykla som jag annars gör, vilket innebär att jag går uppåt 3 mil om dagen, bra uppladdning inför mellandagarna då jag ska vandra med familjen i Spanien. Hoppas att jag håller mig frisk resten av året också.

Nu blir det attacksömn innan det är dags att fortsätta skriva uppsats i skolan imorgon.

Full fart!

07/12/2011 @ 07:47

När jag instruerar BodyPump eller andra klasser där det finns ett singeltempo hör man mig ofta skrika ”full fart!”. Det finns liksom inget alternativ till vad det skulle kunna betyda förutom just singel, dvs maxexplosivitet. Att det i BodyPump 80 är många singlar i låt nummer två (för att inte tala om tre, fem och sex) gör mig därför lite extra excited varje gång jag instruerar releasen. Jag trivs helt enkelt i miljöer där det händer mycket grejer. Som idag när jag mellan mina lekioner som pågick 09:15-11:00 och 12:15-13:00 lyckades ta mig till SATS Uppsala, instruera en BodyPump, duscha, glömma en massa grejer på centret och cykla tillbaka till skolan i attackslask. Snacka om full fart! Dessutom har vi inte releasat 80an i Uppsala än, vilket innebar great potential for choreography crash, men mitt koreografiminne höll denna gång.

Toktempot fortsätter veckan ut vilket glädjer mig, med tre klasser kvar innan jag får ta helg håller jag mig lagom superupptagen. Det gäller dock att ta vara på de lugna stunderna och se till att man hinner med vänner och familj också, något som Maria gjort mig uppmärksam på idag. Jag har tänkt på det en hel del under hösten då studentlivet kan vara rätt så ensamt ibland med mycket enskilda studier, det gäller att engera sig och skapa sociala situationer där man kan få ventilera lite. Har du inte tid? Well, det finns alltid tid att göras. Jag kan tänka mig att heltidsinstruerande kan bli rätt så ensamt det med. Man träffar väldigt mycket människor, men kontakten är ofta ytlig (trots att potential finns för att bygga djupare relationer). Det ÄR viktigt att interagera med de man tycker om, så de där 20 minutrarna du lägger på ett telefonsamtal till en pomare på kvällen istället för att gå och lägga dig kommer förmodligen att betala av sig i bättre sömn.

För drygt en månad sen köpte en av mina bästa vänner Sofia ett SATS-kort. Hon var helt enkelt peppad på att träna, något som väldigt få i min pre-träningsOlle-vänskapskrets är. Helt plötsligt står hon på en av mina BodyPump-klasser och gör bicepscurls som en gud, och hon tycker att det är kul (men dödsjobbigt). Det är kul att se två världar mötas och kunna peppa någon man bryr sig om att stärka sin kropp för att i slutändan förhoppningsvis kunna öka sin livskvalitet. Imorgon blir det tredje gången vi pumpar ihop, och jag ser redan fram emot att se hur knäböjen blir djupare och roddarna blir mer kontrollerade allt eftersom hon blir starkare. Vi ses imorgon, FULL FART!

Sofia – en u(h)rbra tjej! (höhö…)

Ambivalens

06/12/2011 @ 03:05

Har ni tänkt på hur livet kan vara väldigt dubbelsidigt ibland? Toppendagar kan förvandlas till totalruttenhet på bara några minuter, eller tvärt om. Något man tyckt varit irriterande kan förvandlas till en energikälla och något som var helt säkert kan bli ytterst instabilt. Det är visserligen bergen och dalarna som skapar den dynamik som gör att vardagen blir intressant, så man kanske borde bejaka att allt inte är likadant hela tiden?

Den senaste tiden har jag funderat lite över mitt bloggande, varför jag skriver och vad mina mål med skrivandet är. Det faktum att jag vissa perioder skriver mycket och andra mindre är nog en typisk realisering av min vardags tendens att vara ganska obalanserad intensitetsmässigt, ibland har jag massor av tid över medan jag ibland är fullbokad från det att jag går upp tills jag lägger mig i sängen på kvällen. Det intressanta är dock att det kan vara under perioderna då jag har mest att göra som behovet av ett utlopp för mina tankar blir som störst, och det är då bloggen går på högvarv. När det inte händer så mycket finns det mer tid att skriva, men mindre driv.

Jag har även kommit till en insikt om vad jag vill skriva om. Eftersom jag är ett stort fan av meningsfullhet känns det som att ett inlägg av modellen [idag instruerade jag mina klasser precis som förra veckan, deltagarna var grymma precis som vanligt, det här hade jag på mig och det här åt jag] inte riktigt hör hemma i just min blogg. Det finns så otroligt många andra som skriver sådana inlägg varje dag, vilket gör att jag kan fokusera på andra saker. Jag vill dock förtydliga att dagboksbloggar är grymt trevliga och att några av mina personliga favoriter är av det slaget. Hur som helst skriver jag när jag kommer på/gör något som jag tror kan intressera och peppa andra människor, i framtiden hoppas jag dock att kunna skriva någon slags veckouppdatering så att de som faktiskt är intresserade kan hålla lite koll

Med detta sagt kan jag säga att det har varit mycket Uppsala-Sthlm-resande den senaste tiden. Sedan jag bestämde mig för att flytta till storstaden igen har suget vuxit och jag har hängt där så mycket jag orkat. Den senaste veckan har bjudit på kvartal i både BodyJam och Sh’Bam. Release av Sats PowerStep Dec 2011 och tusen (ok, kanske en minor överdrift) andra roliga klasser. Fokus just nu ligger på att finslipa min DanceAerobic inför nästa tisdag då vi filnar min klass för att skicka in till Lina på Nike för bedömning. I övrigt börjar jag tröttna lite på 2011, inte för att det är ett dåligt år, utan att jag vet att 2012 kommer att innebära en hel del förändringar, och vill gärna ha någon slags bild av hur framtiden ser ut innan den blir nutid. Jag blev lite tagen på sängen när jag igår blev av med en klass på grund av att jag ska plugga utomlands en kortare period nästa termin. Jag har varit så peppad på att se vad som skulle hända med klassen över en längre period men gavs bara två veckor att ta hand om den. Det spelade tydligen ingen roll att deltagarna var nöjda när vikariestatistiken för nästa termin kunde påverkas av en obligatorisk del av min utbildning.

Trots bakslag och en kortare tids (en dag…) sjukdom är jag mestadels positiv till vad livet erbjuder just nu. Men det är ju som sagt dynamiken som gör livet intressant.

Kvartalshelg

27/11/2011 @ 04:30

Nej, jag har inte varit ledig i tre månader, men däremot har helgen varit proppfull av roliga grejer. Lördagen blev en heldag med min kompis Sofia där vi hann med att träna, äta god och mindre god mat, gå på konsert och en utförsäljning av Björn Borg-klädprover. Fredag och söndag spenderades till i ett soundtrack av musiken från Les Mills senaste releaser BodyPump 80 & BodyJam 59.

Den som är något så när matematikkunnig kan snabbt räkna ut att om det kommer fyra koreogrfier om året och vi nu är på nummer åttio så är det inte bara jag som fyller 20 i år. I hela två decennier har BodyPump hjälpt människor att bli starkare och förgyllt deras vardag. Detta måste självklart firas, och vad skulle kunna vara bättre än att göra det med en riktigt utmanande och innovativ release? Fokus ligger på att blanda låtar där stora explosiva rörelser aktiverar större muskelgrupper och höjer pulsen rejält med cirkelträningsinspirerad tredimensionell uthållighetsstyrketräning med minimal vila och maximalt utnyttjande av tiden, det är otroligt vad man hinner med på 60 minuter. Kombinationen gör att BodyPump 80 kommer att öka din kapacitet inför framtiden. Eftersom Les Mills följer trenden att folk har en tendens att vilja träna hårdare och mer effektivt är releasen väldigt utmanande, vare sig du tränar BodyPump för första gången eller är veteran. Därför är det kul att se att det finns en hel drös alternativ som deltagare kan använda sig av för att anpassa sin träning efter just dennes förutsättningar, både lite lättare och tyngre alternativ. Vi får även vara stolta över att hela tre av tio låtar har svenskt ursprung, September, E-type och Roxette håller fanan högt.

Line och Fredrik myser under utbildningsdelen

Då fick vi även lära oss mer om en ny övning, propulsion lunge. Line Demonstrerar, Fredrik latar sig.

Jag gick kvartalsutbildningen tillsammans med 70 andra peppade instruktörer på SATS Odenplan, bara en timme efter min nya fasta DanceAerobic på bron slutat. Fredrik Andersson och Line Nordlöf gjorde ett toppenjobb med att presentera releasen och även Jimmy Lundqvist, som jag gick min grundutbildning för fanns på plats. Detta innebar att det fanns utrymme för tränarna att gå runt och ge teknikfeedback under klassens gång, sjukt värdefullt, mer sånt!

Tre-i-rad

Idag var det så dags för BodyJam 59 ~ Battle in the Bronx ~ på SATS Stureplan med Åsa Fornander. Även Maria var på plats vilket gjorde mig sjukt glad, alltid härligt att catcha upp lite med folk man inte träffar så ofta. Hur som helst var det en lite klurig release, mycket Hip-hop med bra bounce och en housekorre där man verkligen får chans att go nuts med stora rörelser.

Många av de jag pratade med efteråt tyckte att 59an var utmanande fysiskt vilket jag tycker är en bra grej. After all går ju folk och tränar för att just träna. Musiken var kung, precis som vanligt dvs, gillar att det inte är så mycket covers i BodyJam. Så nu är det bara att lägga sig på soffan, ha ont överallt gråta över att jag varken har någon fast BodyPump eller BodyJam denna termin, grymma öde!

Kung Åsa som både presenterade den nya koreografin och pratade om vikten av att vara tyst ibland när man instruerar. ”Man blir väl mer motiverad av att se någon dansa asset av sig än att snacka om det?”, bra tänkt och supersant!

Nästa helg blir det SH’BAM-kvartal med Åsa nr 2, eller är hon nr 1? Har inte så bra koll på vem som var Åsa först, hur som helst kommer det att bli sjukt värt.

När ska folk börja kommunicera med varandra?

25/11/2011 @ 08:59

Det här kommer att vara ett sånt där argt inlägg, så har man en fantastisk fredag kan det vara en idé att sluta läsa.

För er som har haft en lite sämre löningsfredag kan jag berätta att min börat sämst ever. Jag hade tagit på mig att instruera en Sh’bam på ett företag i Kista, så jag sätter mig på tåget ganska tidigt för att vara i god tid (Olleregel nummer 1, alltid i god tid), och åker den dryga timmen det tar till Kista. När jag väl kommer fram till företaget försöker jag först att slå in koderna jag fått för att komma in i motionshallen, inget händer… Jag går då upp till huvudentrén där jag får reda på att jag behöver ett kort för att komma in. Problemet är bara att säkerhetsvakten inte kan ge mig ett passerkort eftersom jag inte finns på någon vikarielista, ”men du kan ju sätta dig utanför och vänta tills någon som jobbar här kommer och släpper in dig”, tror ni att någon kommer? Jag sitter utanför motionsanläggningen i 25 minuter utan att någon kommer och öppnar dörren, och när någon väl gör det är det en ledsen deltagare som är på väg tillbaka till sin kontorsstol utan att få känna sig som stjärna. Jag ber om ursäkt så gott jag kan, men det finns inte mycket jag kan göra eftersom jag själv är besviken på hur situationen utspelats.

Det är alltid surt när andras oförmåga att kommunicers effektivt gör att man själv får ta en stor smäll. När jag förra veckan tog en liknande smäll var det dock min egen kommunikation som resulterat i den pinsamma situationen vilket känns mer ok. I detta fall hoppas jag att både deltagarna som stod och väntade och jag får någon slags ersättning, gärna i form av en ursäkt från den som orsakat dagens tråkiga incident. För min del är det dock bara att ladda om, om fyra timmar är det Dans på bron och sedan bär det av till SATS Odenplan för BodyPump-kvartal. På mitt jobb finns inga dåliga dagar.

Ny favorit

23/11/2011 @ 12:23

Mitt favoritmål på dagen är helt klart frukost, det finns så många saker att välja på att det nästan blir lite morgonångest för att man vill äta allt. Jag varierar min frukost väldigt mycket för tillfället och allt ifrån avocadoknäcke med aromat till yoghurt och kesella med kanel och nötter slinker ner.

För någon vecka sedan hittade jag dock en ny favorit. Min mamma gör en awesome glutenfri rawfood-müsli som innehåller massor av roliga grejer, bland annat helt bovete. Jag blev nyfiken och hittade ett recept på bovetegröt baserad på krossat bovete. Det är lite meckigare att laga än till havregrynsgröt, men det är verkligen sjukt gott, perfekt konsistens och bra smak. Dessutom känns inte bovete så ”tungt” i magen efteråt vilket är en av anledningarna till att jag inte äter havregröt så ofta.

Det roliga med gröt är ju att man kan variera i oändlighet med olika tillbehör, idag blev det björnbär och några blandade nötter. Perfekt start på en dag där jag ska låta kroppen komma ikapp lite, känner att jag pressat den lite väl hårt den senaste tiden med daglig tung styrketräning, morgonpromenad och konditionsklasser. Kvällen spenderas i MiniSATS med småfolket och har jag tur kan jag sluta i tid och hinna gå på BodyBalance med favoriterna Anna och Annsi som teamar eftersom vi har Body & Mind-vecka på SATS Uppsala.

Vad är ditt bästa frukosttips?

Progress

21/11/2011 @ 10:25

Jag har tidigare varit dålig på att ta mig in i gymet för att träna lite tyngre styrketräning och istället hamnat på BodyPumpklasser, men de senaste veckorna har jag varit riktigt duktig på att träna mer maxstyrka och inte bara uthållighet. Idag fick biceps och axlar sig en rejäl omgång, hoppas på rejäl träningsverk imorgon, då vet man att man kämpat på bra. Dagens gymoutfit kändes nästan lite sponsrad, Nike från topp till tå (med undantag för handskar och keps).

Nu har jag även uppdaterat vicklistan i högerspalten, nästan så att man blir lite skraj, men det är ju så sjukt kul

Celebration

20/11/2011 @ 10:18

Svara

Ett år. Drygt 200 klasser. Oräkneliga möten med individer med ett gemensamt mål; att göra sin kropp och själ glad genom att röra på sig. När jag ser tillbaka på mitt första år som instruktör funderar jag över vad jag gjort idag om utbildningarna hösten 2010 aldrig blivit av. Instrueranded har blivit en del av min identitet, för trots att det ”bara” är ett jobb har mitt nya yrke kommit att definiera både mig och min vardag. Visst att jag kan vara träningsnördig ibland eller välja träning framför aktiviteter jag annars skulle deltagit i utan att tveka en sekund, men trots att det oftast är lätt som en plätt finns det ögonblick när inget stämmer, och då är det riktigt tungt att ta sig upp och hitta balansen igen. Tre sådana ögonblick vat dessa:
1. Gången jag blev försenad från Ungern fastnade i Frankfurt. Väl hemma väntade instruerande av en BodyPumpklass. Efter en vecka på festival och tre timmars Tysklandssömn var jag inte direkt superpigg, varken före eller efter klassen.

2. Vicka Per Markussens fredagsdans med feberyra och rinnande näsa. Hade förväntat att det åtminstone skulle vara halvfullt på Sats Odenplan, 20 kom. Besviken på min egen insats.

3. Tunga klasser med få deltagare med varierande träningserfarenhet. Frustration över att inte kunna anpassa klassen efter allas behov.

Det gäller dock att inse att man lär sig av erfarenheter och misstag. När man hittar något som inte riktigt stämmer hittar man en konkret utvecklingspunkt, grymt bra att ha om man är intresserad av förbättring. Jag har lärt mig enormt mycket genom att prova mig fram och misslyckas i början. Nu äntligen har jag börjat hitta ett koncept som börjar kännas som ”mitt”. De första månaderna fokuserade jag förutom pumpen väldigt mycket på Step, något som helt fallit ur min agenda, dansen lockade mer. Genom att ta andras klasser, experimentera själv och jobba med musiken har jag börjat hitta mitt uttryck – min stil. Step är en fantastiskt effektiv träningsform som går att variera i oändlighet, men runt jul vände det och fokuset förflyttades till dans.

Att hitta sin egen stil, både koreografi- och instruktörsmässigt tar tid, och jag är fortfarande inte säker på var jag kommer att hamna i slutändan. Det är dock kul att se att ett mönster börjat framträde inom båda faktorer. Kan det vara så att jag börjat hitta min grej? Dagens DanceAerobic var en sån klass där allt bara flöt. Trots att mycket var planerat kändes det spontant, och jag gjorde mig inte till. Det var Olle som instruerade, inte wannabe-[insert grym instruktör]. Jag känner ofta att jag lånar lyckade skämt/steg osv. från andra instruktörer för att försöka att vara ”lika bra som dom”, men jag tror att jag börjar se vikten i att försöka att vara sig själv. Även om man inte har samma flyt eller lika mycket erfarenhet som andra instruktörer så är det ju inte det som spelar roll i slutändan. Hur man känner för det man gör kommer alltid att vara viktigast, glädje skapar glädje.

Mitt första år som instruktör slutade med en toppenvecka, jag har dansat asset av mig på fem egna dansklasser och dessutom hunnit med att inspireras på Lina Anderssons toksvåra onsdagsklass. Dagens klass där jag fick låna Robert Sörensens grymma deltagare var ren magi för mig, jag hade enormt kul och hoppas att deltagarna hade det också. Inte ens det faktum att jag vet att 140(!) personer bokat av sig från klassen och inte ens gav mig en chans kan ta bort känslan av att ha avslutat året på bästa sätt.

Nu gäller det att se framåt och skapa nya mål. 2012 kommer definitivt att bli ett intressant år. I januari flyttar jag tillbaka till Stockholm, med främjandet av mitt instruerande som en av anledningarna till flytten. SATS öppnar nya center där jag hoppas kunna få instruera och jag kan förhoppningsvis kunna fortsätta att inspireras av duktiga instruktörer från olika delar av världen (även om Nike Blast inte passar in i ekonomin just detta år ). Mitt första år får helt klart godkänt, 2012 satsar jag på MVG.

The things we do…

18/11/2011 @ 11:06

Jag vickar en hel del klasser för tillfället, vilket är sjukt kul. Nya grupper som jag inte har några förväntningar på fulla av människor som inte har några på mig. Dessutom får jag möjlighet att instruera en del BodyPump vilket är extra roligt eftersom jag inte har någon fast klass i det konceptet. Iblamd händer det oväntade grejer, nya ljudanläggningar som inte vill samma sak som jag eller pumpvikter som läcker sand i ögonen och får mitt ansikte att snörpas ihop till ett russin resten av klassen. Gårdagens Sh’bam-vick på Södra Station tar dock priset.

En torsdag i månaden premierar vi på SATS våra medlemmar lite extra på vad vi kallar träningstorsdag. SATS Södra Station hade de tydligen bestämt sig för att ha 80-talstema denna gång. Så jag tänker ”what the hell!” och går all in. All in betyder neonleggings (rest från förra årets universitetsnollning) och framplock av kläderna med de mest extrema färger jag kunde hitta. Inleder klassen med ”Idag är det 80-talstema, jag är född på 90-talet, you do the math…” men fick deltagarnas godkännande av min outfit som någorlunda verklighetstrogen. Kul klass med massor av gung, svett och fame-hopp i sann 80-talsanda, nästan så att jag vill göra det igen, börjar förstå varför många tjejer har träningskläder i skrikiga färger; man blir liksom lite ”mer”.

Ikväll har jag min första fasta klass i Stockholm(!), DanceAe på S:t Eriksbron 16:30, grymt spännande!

Söndagslyx på mansvis

14/11/2011 @ 02:18

Eftersom det bara var jag och min eminenta pappa som var hemma på fars dag igår blev det en väldigt lugn tillställning. Efter att jag avslutat mitt styrkepass på SATS Sickla sprang jag in på Ica och köpte en moccabakelse som världens bästa pappa inmundigade och gav sitt godkännande till. Jag själv är inte så mycket för bakelser, men ville ändå ha något till min capuccino, så jag försökte att skapa ett eget ätbart mästerverk.

Ok, Kesella, blåbär, banan och kanel kanske inte är det mest estetiskt tilltalande jag sett, men min skapelse var lika god som ful. Till middag blev det 300(!) g angus och sallad modell fettmedfröer. Sjuuukt manligt.

Den här veckan inleds med styrka och BodyBalance på nya favoriten SATS Tule innan jag rullar tillbaka till Muppsala för att filma min Sh’bam-klass, igen… (tredje gången gillt? Hoppas att kamerastrulet lyser med sin frånvaro för en gångs skull) Sedan fortsätter veckan med ännu mer firande, jag fyller nämligen år. Inte som i att bli ett jordsnurr äldre utan som i att det på onsdag är exakt ett år sedan jag instruerade min första klass, någon som kommer ihåg vilken klasstyp det var? Jubileet firas med både ny korre och musik på morgondagens DanceAe, upplagt för totalt kaos!

Andra ShapeMeUp! bloggar